I Sverige tillverkades de första kommersiellt lönsamma och tekniskt tillförlitliga lokomotorerna av Aktiebolaget Slipmaterial i Västervik. Bolaget hade, som framgår av namnet, en helt annan huvudprodukt men hade också en mekanisk verkstad för tillverkning av hydrauliskt manövrerade slipmaskiner. Produktionen vid den mekaniska verkstaden var konjunkturkänslig. Vid en nedgång i orderboken vid 1920-talets mitt fick ingenjör Lambert Bjurström låna Slipmaterials personal och hyra in sig i verkstaden för att tillverka sitt egenutvecklade motorlok. Bjurströms lokomotor var uppbyggd med kraftigt ramverk, en tillförlitlig motor (ofta en Fordson), egenutvecklad växellåda och kraftöverföring med kedjor. Under de följande 22 åren levererades 278 lokomotorer av Slipmaterial innan tillverkningen lades ned.

Bjurströmslokomotorerna användes till att börja med flitigt i växlingsarbete och för korta transporter. Det fanns till och med någon enskilda bana som använde sin lokomotor som dragkraft för persontåg. Senare kom de att användas för att dra banavdelningens tjänstetåg och för växling vid verkstäder och lokstall. I den senare rollen, som dragkraft vid vändskivor, är de korta Bjurströmslokomotorerna mycket lämpade. Än idag kan man se dessa, ofta över 70-år gamla, små lok stå vid vändskivor vid lokstal och verkstäder över hela landet

1978 lät SJ modernisera sina 14 bästa Bjurströmmare med ny Ford 2711E dieselmotor och hydrostatisk kraftöverföring mellan motor och växellåda.

Bildens lokomotor levererades år 1930 till Halmstad-Nässjö Järnväg som lok 56. Efter förstatligandet användes den med littera Z 183 bland annat vid driftsverkstaden i Östersund. Numera har den som tjänstefordon, Qza 944 0083, en behaglig tillvaro vid Banskolan i Ängelholm. Totalt finns ett 40-tal Västervikslokomotorer bevarade.