I början av 70-talet gjorde ASEA, som i decennier dominerat den svenska tillverkningen av elektriska lok, ett försöka att tillverka diesellok Tillsammans med experter från Statens Järnvägar tog men fram en modell som till rätt stor del, t.ex. boggierna, baserades på de välkända RC-loken. Huvudmotorn var en Pielstick diesel licenstillverkad av Hedemora verkstäder. En förserie om fem lok tillverkades och lånades ut till SJ i fem år för test. Loken visade sig ha en hel del barnsjukdomar. I synnerhet motorerna krånglade mer än önskvärt. SJ var nöjd med sina NOHAB-tillverkade T44-lok med GM-dieslar och vill inte ha in några udda fåglar i fordonsflottan och lämnade därför, efter lånetidens slut i januari 1977, tillbaka loken till ASEA. ASEA hade därefter stora problem att fina köpare till loken. Det ena skrotades redan 1978, medan tre av loken så småningom hamnade hos olika järnverk i Sverige. Egentligen var det bara det lok som efter kraftig ombyggnad sålts till Avesta järnverk som kom att användas reguljärt under någon längre tidsperiod.

Det först tillverkade loket, T45 324 (här fotograferat på Västerås V), fick ett udda öde. Det kom att säljas till A/S Sydvaranger som bedrev malmbrytning i dagbrott vid Bjørnevatn och transporterade malmen på en 8 km lång järnväg till exporthamnen i Kirkenes. Sedan mitten av 50-talet hade företaget använt dieselelektriska GM-dieslar typ G12 för transporterna men nu behövdes ytterligare dragkraft anskaffas Väl på plats havererade ASEA-loket efter en ganska kort tid och blev avställt. Företaget kom istället att 1993 inköpa ett nytt dieselhydraliskt lok från MaK. 1997 lades gruvdriften ned och åtminstone ASEA-loket lär var upphugget vid det här laget.