Juli månads järnvägsbild 2004
Bilden visar Järnvägsmuseums Hilding Carlsson-rälsbuss, Yo1s 626, på vändskivan framför f.d. Uppsala Gävle järnvägs lokstall vid museet. Hilding Carlssons rälsbussar tillverkades i olika utföranden i mer än 300 exemplar från mitten av 30-talet fram till omkring 1950. Det innebar rälsbussens genombrott och de kom att ersätta ångloken i persontrafiken på de flesta bibanor. Jämfört med sina efterföljare blev denna första rälsbussgeneration ganska kortlivad. Många boggierälsbussar skrotades efter endast 15 år medan flera av de äldre tvåaxliga rälsbussarna ombyggdes till banarbetsfordon. Den på trästomme byggda vagnskorgen var inte lika stabil och beständig som senare rälsbussgenerationers vagnskorgar av stål. Samtidigt utvecklades trafiken och tekniken snabbt i mitten av 1900-talet och de minst trafikerade bibanorna lades ned i rasande takt. Ett relativt litet antal HC-rälsbussar har bevarats och ännu färre är i körbart skick. Samtliga bevarade fordon har återställts från att ha varit banarbetsfordon. Järnvägsmuseums rälsbuss var en av dem som förändrats minst. Efter restaureringen användes rälsbussen förr i trafik för museibesökare mellan Gävle järnvägsstation och museet.
Sveriges Järnvägsmuseum står sig hyfsat i en internationell jämförelse. Museets styrka ligger i det stora antalet äldre ånglok som bevarats genom tidigare järnvägs- och museimäns förutseende arbete. Redan 1906 började fordon att ställas undan för ett framtida järnvägsmuseum. Sålunda finns ett lok, Prins August, ur 1856 års första leveransen av lok till Statens Järnvägar, bevarat i körbart skick tillsammans med åtskilliga andra lok från 1800-talet. På senare år tycker jag att museet stagnerat något i sin utveckling. Museets resurser är naturligtvis otillräckliga. Samlingarna har sedan länge växt ur museets lokstallar och många fordon förvaras i magasin på Nynäs i Gävle, vilket endast vid enstaka tillfällen öppnas för besökare. Ett stort antal fordon har också deponerats hos olika järnvägsföreningar. Ett annat bekymmer har varit att efter SJ's bolagisering har huvudmannaskapet varit något oklart men numera sorterar museet under banverket. Lite mer initiativ tycker jag emellertid att museet skulle kunna visa! Finns det möjlighet att t.ex. ordna med övertäckta utställningsspår vid museet? Kan inte museet ordna med insamlingar för inköp och restauration av särdeles intressanta objekt? Att, till exempel, museet inte äger och kan visa upp ett exemplar av landets första expressmotorvagn, X5, är remarkabelt i synnerhet som de kvarvarande exemplaren i årtionden förvarats under fri himmel hos resurssvaga järnvägsföreningar.
Ett besök vid Sveriges Järnvägsmuseum rekommenderas! Det finns emellertid alternativ om Du finner resan till Gävle vara för lång. Här i landet är det aldrig långt till något lokalt järnvägsmuseum! Tågsommaren 2004 är järnvägsmuseer öppna från Trelleborg i syd (sista sommaren?) till Luleå i norr. Skall Du på längre resa finns en utmärkt förteckning av järnvägsmuseer över hela världen och min egna förteckning över nationella järnvägsmuseer,
Foto : Lars-Olov Remstam