I Skandinavien finns traditioner sedan gammalt att använda diesellokomotiv med motorer från General Motors, GM. Under 50-, 60- och 70-talen byggdes flera serier av sådana lok vid NOHAB i Trollhättan. Dessa lok har ända fram till nu utgjort den dominerande dieseldragkraften på spåren i våra länder. Nu i år försvann de sista exemplaren av de klassiska MY och Di3 ur de statliga järnvägsbolagens fordonsflottor i Danmark och Norge. Många av dessa maskiner lever emellertid vidare. Danska MX- och MY-lok finns hos mindre järnvägsbolag i såväl Danmark, Sverige och Tyskland medan norrmännen av konkurrensskäl valt att exportera sina Di3 längre bort, till Kosovo och Sicilien. Andra GM-motoriserade lokomotiv finns fortfarande kvar hos de stora järnvägsbolagen. I Sverige är Nohabs T44-lok dominerande dieselok, i Danmark används de Nohab-byggda MZ-loken fortfarande flitigt och i Norge finns de Henchel-byggda Di4-loken.. Nästan samtliga dessa loktyper har varit mycket driftsäkra och populära och i vissa fall fått något av kultstatus. I synnerhet gäller detta de norska Di3-loken där varje loks öden följts och dokumenterats av järnvägsentusiaster. Både i Norge och Danmark finns GM-grupper som bevarar och pysslar om några exemplar av dessa lok.

Ur krass ekonomisk och miljömässig synpunkt är de gamla GM-loken i dag helt föråldrade. När man nu börjar se sig om efter nya lok väljer man i första hand att titta på lok som drivs av GM-motorer även om det i dag finns många andra alternativ. För drygt ett år sedan införskaffade TGOJ två styck nya lokomotiv från General Motors, varav det ena syns på bilden ovan. Lokomotiven är av samma typ som levererats till några tågbolag i Storbritannien i närmare 300 exemplar och där fått beteckningen Class 66. GM's modellbeteckning är JT42CWR och i Sverige blev litteran T66. Loken är tillverkade London, dock inte den brittiska huvudstaden utan den kanadensiska orten med samma namn. När väl loken ankommit till Sverige vidtog en långvarig och omfattande ombyggnad av bland annat bromssystemen för att anpassa dem till våra förhållanden. Därefter har loken använts i alla typer av tjänst. Det ena loket, T66 713, har provats mycket i Norge. Man kan nog säga att testandet av dessa båda lok varit ovanligt omfattande för våra dagars förhållanden. Någon ytterliggare beställning av denna loktypen har det emellertid inte blivit ännu. Måhända har arbetet med den nyligen genomförda omorganisationen och frigörandet av Green Cargo och NSB Gods från de statliga järnvägsbolagen försenat beslutsgången. Eller kommer de båda T66-loken att förbli udda inslag på våra järnvägar ? Den aktuella loktypen har även testats i olika länder på kontinenten men veterligen är det fortfarande bara britterna som köpt dessa lok i större antal.