D-loken togs fram i samband med övergången till elektrisk drift på stambanorna. Från 1925 och nämare 50 år framåt var D-loken dominerande hos Statens Järnvägar. Under åttiotalet kom de att försvinna beroende på hög ålder, dålig arbetsmiljö, stort krav på smörjning och övrigt underhåll. Kraftöverföringen i form av koppelstänger mellan drivhjulen, som härstammade från ångloken, är olämplig för hastigheter över 100 km/h. Vid högre hastigheter orsakar cenrifugalkraften alltför stora påkänningarna i koppelstängerna och deras infästningar. För de tunga malmtransporterna på Malmbanan används ännu idag koppelstångslok som är vidareutvecklade från D-loken. Vintern 1982 var D-lok ännu en vanlig syn även i övriga delar av vårt land. På bilden har Du2 414 just ankommit till Göteborg C med pt 370 från Karlskrona.
