Den rumsliga förflyttningen mellan denna månads och föregående månads järnvägsbild är liten. Vi är kvar i Helsingør och har bara flyttat oss till gatan vid stationshusets västra sida. På bilden ankommer Hornbækbanens nya Desiro motorvagn ändhållplatsen vid stationen. Den nya motorvagnen är efterlängtad vid banan som p.g.a. olyckor m.m. lidit brist på rullande material en längre tid.

Desiro motorvagnens fåniga och utrymmeskrävande lutande front känns verkligen malplacerad på en bana som denna där tåg får framföras i högst 75 km/h. En provåkning med motorvagnen gav främst negativa intryck, i synnerhet vad gäller det irriterande motorljudet och otillräckliga ljudisoleringen samt accelerationsegenskaperna. Man förvillades att tro att lokföraren ville ge det nya fordonet en lugn inkörningsperiod och därför tog det extra lugnt vid start från stillastående men senare information berättar att banan redan beställt att få de av Siemens standardmonterade motorerna utbyta mot kraftfullare maskiner till hösten.

Låt oss hoppas att de svenska länstrafikbolagen väljer någon annan motorvagnstyp när de skall köpa nya dieselmotorvagnar och inte enbart låter investeringskostnaden avgöra. Flera danska privatbanor har anskaffat IC2-tåg vilka känns mera som riktiga järnvägsfordon. Flera IC2-tåg kan sammankopplas med bibehållen gångförbindelse genom hela tåget från första till sista vagn. IC2-tågen och dess storebröder IC3, IR4 och svenska Y2, X31 är dessutom en motorvagnsfamilj som utvecklats i Norden och lite lokal förankring skulle inte skada i detta järnvägsindustrisammanslagningarnas tidevarv. De båda svenska länstrafikbolag som redan beställt nya dieselmotorvagnar har valt Adtranz (numera Bombardiers) Itino motorvagnar vilka ännu är oprövade men har utvändiga likheter med Desiro och de, till stor del svensktillverkade, elektriska Regina motorvagnarna.