Vid krig är i synnerhet den eldrivna järnvägstrafiken sårbar. Av denna anledning fanns sedan 1930-talet ett antal ånglok undanställda i beredskap på olika platser i landet. Då det i början av 1990-talet inte längre fanns tillräckligt med personal som hade utbildning i att hantera ånglok beslöt man att avveckla dessa. Redan några decennier innan dess hade man emellertid insett svårigheterna med användande av ånglok som beredskap och därför även satt ett antal diesellok i malpåse. I våra dagar bedöms ofredsrisken vara mycket liten och Banverket beslutade därför förra året att sälja ut dieselloken av typerna T21, T23 och V3. På samma sätt som när ångloken avvecklades har museiföreningarna visat stort intresse och köpt flera av loken, så någon risk att alla individer av dessa typer skulle försvinna föreligger inte. Efter den senaste utförsäljningen är beredskapsloksbeståndet diminutivt och omfattar bara ett tiotal disellok av typ T43.

En del T21, T23 och V3 har köpts av skrotfirman i Ekefors och kommer att skrotas där. Loken transporteras till Smålands Burseryd varifrån skrotfirman med egen material drar loken de sista kilometerna på västra centralbanan upp till skrotplatsen.

V3'orna tillhörde den första generationen diesellok vid och SJ och användes i växlingsarbete vid de stora bangårdarna och hamnarna från mitten av 50-talet till slutet av 70-talet. Loken tillverkades av den anrika firman Machinenfabrik Esslingen. I mitten av maj när bilderna ovan togs hade tolv V3 lok nyligen anlänt till Burseryd. Fotot överst till vänster visar V3 53 och nedanför det syns alla tolv loken med V3 41 närmast. På spåret bakom dessa finns ytterligare lok, två T23, två V3 och en T21. Interiören är från en av dessa V3'or, nr 38, vilken stått i över ett år i Burseryd i väntan på skrotning.