Hector Rail är en relativt ny och spännande järnvägsoperatör. Bakom företaget står en kapitalstark norsk redarfamilj. Företaget började sin transportverksamhet i december 2004 efter att ha tecknat kontrakt med Euroshuttle om transporter av växelflak mellan Halsberg och Halden (sedermera förlängt till Hönefoss) i Norge. Företaget deltog också inledningsvis i transporterna av stormfällt virke. Sedan tecknades kontrakt med ScandFibre Logistics om transporter åt sex bruk och sågverk i Karlsborg, Piteå, Dynäs, Frövi, Skärblacka och Grums. Ett halvår efter starten kom därmed en tjugondel av totala antalet godstågskilometer i landet att ske i Hector Rails regi.

Till att börja med hyrde företaget Rc-lok från Green Cargo som dragkraft. Redan hösten 2004 köpte man emellertid de sex malmtågsloken av littera El 15 som stått overksamma i Narvik en längre tid. Allteftersom loken gjordes i ordning vid verkstaden i Notviken kunde man minska användningen av inhyrda lok. Ett av loken är för övrigt inte klargjort ännu och riskerar måhända att endast bli reservdelsobjekt.

Uppdraget för Scandfibre Logistics krävde tillgång till ytterligare lok vilket återigen inledningsvis löstes med inhyrning. Österrikiska Statsjärnvägarna (ÖBB) hade emellertid förnyat sin fordonspark kraftigt på senare år och därmed tillgång till ett stort antal äldre fungerande lok som man nu inte hade användning för. ÖBB hade ju redan för några år sedan till Tågåkeriet i Bergslagen (Tågab) sålt de kvarvarande nio Rc-lok som ASEA exporterat till Österrike. ÖBB insåg nu möjligheten att exportera fler gamla lok till fattiga godsoperatörer i Skandinavien. Hector Rail testade två typer dels den beprövade littera 1142 och dels experimenttypen 1012. Hector köpte slutligen tre lok av 1142-typen.

Behovet av dragkraft består. Nyligen fick Hector levererat två splitternya lok från Siemens. Dessa är de fösta nya ellok som levererats till svenska operatörer sedan 1988 och första Siemensloken i Sverige sedan 1922. Loken, Siemens EuroSprinter 64 F4, är av 4-strömstyp och kan teoretiskt köras i nästan vilket Europeiskt land som helst. Spårvidd, olika godkännandeprocesser, olika säkerhetssystem med mera begränsar emellertid fortfarande dragfordonens rörelse över gränserna. Sålunda har till exempel de nya Hectorloken enbart ATC för Sverige och Norge. Just en sådan begränsning är faktiskt anledningen till att Hector kunde köpa loken och få dem levererade så snabbt. Dessa lok var ursprungligen beställda av Schweiziska statsbanorna (SBB) för trafik till Italien men blev inte godkända av de Italienska myndigheterna i tid.

Hector Rail har ett märkligt litterasystem. Litterat inleds med BR ett tresiffrigt modellnummer en punkt ett tresiffrigt individnummer bindestreck och en kontrollsiffra. BR står väl förmodligen för tyska Baureihe. Först siffran i modellnumret är antal strömsystem som loket klarar, andra antal axlar och tredje ett ordningsnummer på modellen. El15 loken och nya Siemensloken har modellnummer 161 resp.441 medan 1142-loken som ju är andra österrikiska versionen av denna loktyp fått modellnummer 142. Om vi tänker oss att Hector i framtiden köper Rc2-lok (andra versionen RC-lok) borde de inte få modellnummer 142 också??

Namngivningen av loken är kul. De gamla malmtågsloken anses vara tuffa (inte minst mot rälsen) och har namngivits efter hårdkokta karaktärer i filmvärlden (Plissken, Marlowe, Gittes, Doyle, Callahan, Deckard). De tre från Österrike invandrade BR 142 loken har fått namn efter rollfigurer i den kända filmen "Den tredje mannen" (Martins, Calloway och Schmidt). De supermoderna 441-loken har fått namn efter varelser i videospelsvärlden (Cyborg, Croft).

De gamla Österrikiska loken har nu funnits i trafik i två månader och tycks fungera väl i sitt nya land. De har inte samma problem med spänningsvariationer som drabbat de flesta av Tågabs återimporterade Rc-lok. Ovan ses BR 142 .002-5 Callahan och BR 142.003-3 Schmidt i ett ihärdigt strilande vårregn passera över broarna i Jonsered iakttagna endast av ett svanpar och en dyvåt fotograf.

---




BS 06-04-03